tiistai 14. joulukuuta 2010

frisson

Det är sant. Jag har alla symptom. Jag kan inte sova, jag kan inte äta - inte ens hamburgare. Pulsen ökar varje gång telefonen ringer.. men det är aldrig till mej. Det är aldrig han. Jag inser att det är mitt eget fel - jag själv har förstört alltihop. Men det känns ju inte bättre för det. Det spelar ingen roll att det är ett sjävförvållat hjärtesår, det finns där ändå.
Faktum är att männiksor med brustet hjärta inte fungerar Visst, jag kan leva utan david. Men vad skulle det bli för ett liv? Ett tomt liv. Jag hade chansen att erövra kärleken, men jag försörde den. JAG FÖRSTÖRDE DEN! Eftersom att jag inte såg fast ögonen var öppna. Jag såg ingenting alls.

1 kommentti: